lördag 16 februari 2008

Ally

Dear kiddo, denna är för dig!

Efter X antal veckor och vårt rekordsamtal så vill jag tillägna denna text till dig. Trots att vi inte umgås med varandra på fritiden, tillbringar inte timmar med varandra i telefonen eller är särskilt tajta så finns du i mitt hjärta. Jag njuter verkligen av våra samtal, inspireras av de tankar och funderingar du har kring livet och det vi båda verkar ha fastnat i.

Kommer du ihåg tavlan? Du har så rätt, VI har kommit så mycket längre fram än vad dom har. Varken du eller jag ( Mest jag ) behöver de osäkra små kräk som kallar sig för vänner. De finner lycka i att trycka ned varann och höjer sig själva genom att se varandras olycka. Är det inte sorgligt?

Visst kan man ibland tycka att fritiden kan bli långtråkig, så många möten, så mycket jobb och överdrivet med resor. Men jag vet att det är mitt arbete som kommer att säkra min framtid, inte supandet, inte festandet och inte skrikandet. Det är just det jag gör nu som kommer att ta mig fram.

Till sist; tack för ditt stöd, de fina orden och de samtal vi haft hitills. Det är människor som dig som verkligen betyder någonting, jag hoppas att vår vänskap håller i mååånga mååånga år!


Kyssar från din vän Emanuel ; )

Inga kommentarer: