tisdag 19 februari 2008

Tidvis

Jag saknar ditt skratt, jag saknar ditt hår. Jag saknar att ringa ibland och berätta om hur det går. Det har tidvis gått bra, tidvis har skakandet lagt sig. Men jag har saknat din hand, jag saknar din röst, ensamma dagar har jag saknat ditt huvud mot mitt bröst. Somliga dagar tar jag in det jag hör, det går kvällar ibland då jag inte ens undrar vad du gör. Men ibland som förut har jag känt att jag duger, det har hänt att jag samlat ihop nog med kraft att gå ut.

Jag ser dig fortsätta nu med varsamma kliv, jag ser dina drömmar sakta lossna från ditt liv.

1 kommentar:

Anonym sa...

Manu, debo decir que no te entiendo un carajo... :P Sólo pasaba a saludar y mandarte un abrazo desde Bogotá!