Allting började för ungefär att år sedan, då jag träffade honom; Låt oss kalla honom F.
Snart blev han mitt allt, min bästa vän, ett sort stöd i Colombia och jag skulle nästan kunna säga att han var min första kärlek (Det sägs att man aldrig glömmer den)
Han var killen man gjorde allting första gången med; Lycka, kärlek, tårar, ilska... Herregud, vad gjorde inte vi?
Men åter till förklaringen; Vi var lyckliga i 7 månader, tills jag kom tillbaka till Sverige.
Jag lämnade honom men vår vänskap fortsatte via telefon, nätet, brev.
Så kom dagen mobilen ringde, det var samma gamla ringsignal men denna gång lät den annorlunda, det var som om själva melodin försökte varna mig för det som var på väg att hända.
Det var F. Han grät, tyst och nästan obemärkligt men han grät... Rösten darrade på honom då han fick fram de orden jag önskar aldrig behövt hört; "Älskling, jag är ledsen.. Jag har svikit dig; Jag har fallit för drogerna igen"
Fan, fan, fan.. Men, ung och dum som det heter ville jag fortsätta stötta honom och hjälpa honom ur sitt problem, lyckades jag?
Jag trodde det..
Vi pratade om det att par gånger men han lovade och svor på att det var över, han var ren och ÄLSKADE MIG!
Vad mer behövde jag? Han lovade ju mig och sa att han älskade mig, inte kunde han väl bryta det löftet?
Men det gjorde han...
Tre månader senare ringer mobilen igen, samma gälla ton som innan men denna gång var det ett annat nummer på min display, också från USA men det var inte F´s nummer; Det var hans bästa kompis.
Jag lyckades stamma fram ett "Hallo".. Jag minns inte riktigt vad som sades efter det, jag vet bara att det jag fick höra inte var till någon glädje för mig...
De har tagit fast honom, han hade blodet fylld av kola och Heroin... Han bröt sitt löfte,
Han sa att han älskade mig men bröt lika så förbannat sitt löfte!
Fuck you ashole and forget I exist!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar